Idag njöt mina bara ben att få bära mina absolut finaste shorts. Varvade med ljusa tunna material och valborgs-skitiga converse.


♥ Ett hemligt dagboksinlägg skrivet för ett par veckor sedan ♥

Det finns en drivkraft inom mig som alltid får framtiden att se så ljus ut. Jag vet nämligen hur underbart det är att vara lycklig upp över öronen, och jag vet även att det finns bucklor i vägen av tre anledningar – 1. utmaningar, vad hade livet varit utan alla dessa på-provsättningar? Det är bucklorna som du kan tacka för ditt skinn på näsan. 2. Without any scars, we would had have nothing. Visst, kanske hoppar vi aldrig jämfota över alla backar och landar mjukt, men vad i hela Tjofidens namn vore vi utan några knackiga berättelser att kunna jämföra de underbara stunderna med? Sådana som vi berättar för våra bästaste kompisar, jag slår dessutom vad med er om att de instämmer och känt likadant någon gång. Puss. 3. Världen, livet blir vackrare när man tillåter sig själv att må dåligt. Ey va? Jo men det är såhär, jag brukar säga att 'har man känt botten kan man förstå toppen.' Jag har en teori om att en liten dos av bad-mood gör susen då och då, det skall kännas bra att må käss sometimes. Du har inte en diagnos bara för att du inte alltid känner dig superpepp på att skratta åt pappas larviga skämt. Nu var det ett dåligt exempel eftersom han alltid är så gullig när han drar sina små ordvitsar. Men du är jo bare manniska (med reinkött mellan tennerna), som jag och mina polare alltid skyllde på när vi vurpade i skidbacken i Vemdalen. Så, grabba nu tag i en älskling och klicka igång Arn vol 1 och 2! Garanterade tårar för dig som verkligen inte har något att hänga läpp för... men Arn Magnusson är trolovad till mig, och det vet Cecilia mycket väl om. Puss mina änglar, hoppas att ni har en mysig torsdagkväll!