Sensommarkvällar e vad sensommarkvällar e, lika bra att jag säger de - så himla näjs!

Om du stegar några meter från mitt hus hamnar du på denna stigen som leder till slottet, bryggan men framför allt -

golfbanans restaurang som har väldans god glass hihi

Efter skolan älskar jag att komma hem och slänga mig i soffan med en av mammas nya inredningstidningar och bara, åh:a. 

Igår bakade jag mitt andra försök till banan/honung/kesella grovbröd. Success, det är så underbart med nybakat!

 

Halli min lilla hallon/kardemumma muffinsbakelse, may I eat you? Ligger alldeles strax nerkrupen under täcket efter 45 minuters cykeltur hem i mörkret efter att ha hängt under stjärnorna med min stjärna. Bli inte förvirrade, det är bara en metafor. Idag hade jag sovmorgon, men var precis lika trött för det. Idag började jag även plugga poesi som individuellt val med min favvislärare, min svenskalärare och klf som för övrigt alltid tjatat på mig att jag skriver som en dagdrömmare, under uppsatser. En 10-sidig uppsats om 911 i novellform, liksom. Och nu helt plötsligt får vi möjligheten att måla i ord, sjunga i tystnad och bara flumma järnet. Nu ska jag bre mig en liten mackis och dra täcket om mig. Stor hård godnattkram ♥

instagram_ josefinhey

 

Lyssnar på Atlas Hands med Benjamin Francis Leftwitch och, bara njuter. Jag gillar hösten. Det är måndag morgon och klockan springer ikapp 10 såhär i ledigheten. Jag drog in till Lund med tåget runt 8 och fick där i sittande stund för mig att kolla schemat för skoj skull.... och givetvis är det jag som sitter redo 4,5 timme innan vi börjar. När jag kom till centralen vände jag direkt klacken och satte mig på första bästa tåg tillbaka hem. Nu myser jag på mam/paps företag och diggellidiggar att hösten smyger sig på i form av brandgula löv på marken och en frisk vind som luftar håret. Jag längtar till julen också. Ha en gosig måndag käringar!

Govindas i Lund bjussade på efterrätt idag eftersom jag och fina fisken trillade in som dagens första lunchgäster. Alltid (alltid) lika gulligt ställe att hänga på under en långlunch. 

 

22 augusti

Imorse kändes det som att kriget var över och den vita flaggan smekte vinden mjukare än aldrig förr. Fan, känslan att börja sista året på gymnasiet är bara genomskön och att päronen kom hem från Filippinerna var if possible, even better. Nu i slutet började jag smått känna hur innehållet i min underklädeslåda krymte till minus och längtan efter en full kyl med allt smarrigt var som ett stort fett hål i hjärtat. Men ändå är det ingenting i jämförelse med hur mycket jag har längtat efter mammas tjöt, lillasyster bredvid mig i bingen och pappas matlagning. Ni är så fina.

 

Idag är det också en speciell dag eftersom jag smög iväg imorse med fotsteg riktigade mot studenten. Kändes gott i hjärtat att krama polarna hårt och bara lyssna på deras fina berättelser från vårt allra sista sommarlov, men också hur underbart det kommande året ska bli med den osynliga nedräkningen. JIIIHAW. Lever dessutom, bara så att ni vet. Det är faktiskt inte självklart alla gånger. Nu dyker jag ner under täcket, Ben Howard och jag* ♥

Fyra fina från fjärran

 

Mycket f på en och samma gång, och i den vevan kan jag passa på att berätta hur ff (föräldrafritt!) det är hemma hos mig just nu eftersom föräldrarna finns i filippinerna för tillfället. Feber. Förkyld. Fint. I söndags trillade jag in genom dörren här hemma, och stupade sedan raka vägen ner under täcket och sov tre dagar i sträck. Jag har haft två av de mest fantastiska veckorna i mitt liv, det pirrar längst hela ryggraden bara jag tänker tillbaka på allt sjukt, sjukt bra som hänt. Tio brudar, en lägenhet i TVÅ veckor, i MAGALUF gick helt lysande. Jag är fortfarande mäkta imponerad över hur vi lyckades konsumera runt 1000 yoghurtar tillsammans och få vårt kök att lysa med sin smuts. Jag tror även att vi utan vidare ansträgning odlade en ny slags art i våra sopor. Efter några dagar tappade många av oss bort rösten efter allt skratt, sena nätter och nattbadande. Detta var en hälsoresa. Kanske inte för immunförsvaret, men för själen. Och dessa veckorna kommer jag att leva på otroligt och drömma tillbaka till under alla kalla vintermornar. Vi shoppade, hitta favoritrestauranger, träffade underbara människor, lät Paow blanda drinkar till oss och dansade sönder våra fötter. Hamnade på strippklubb, spillde drinkar över hela kroppen, löste upp oss själva i vårt eget svett och fortsatte skratta. Stjärnorna såg oss, solen tog hand om oss. Dansa vägra pausa