Jag har en stark gen i mig som går i rakt blod tillbaka till mormor, morre. Ett chokladmonster utan dess like och hon var en väldigt profesionell sådan.... Hon hade små gömmor här och var där hon smugglade undan chokladkakor och smågodis. Jag kommer ihåg när jag steg innanför deras dörr varje morgon innan jag stack till skolan (vi bodde nämligen väldigt nära varandra när jag var liten), så doftade det alltid ljuvliiiigt. Antingen fick jag en skiva av det nybakade brödet att mumsa på som färdkost eller om jag hade riktig tur och tid slängde jag mig på golvet i deras kök där mormor höll hus... och där det doftade sött. Några dagar efter det att mormor gått bort, för ungefär ett år sedan, tittade jag rundor bland hennes söta saker för första gången utan hennes närvaro. I hennes smyckelåda och i hennes lilla, lilla svarta skinnväska. Gissa vad hon hade glömt i väskan? Ett choklad givetvis, jag skrattade för migsjälv när jag såg det och kände hur hon skrattade med mig. I love you I love you I love you, var det sista vi sa till varandra. ÅH du är världsbäst