Vilken ypperlig Onsdag. När vi arbetat i studion i några timmar var det dags för oss att kila till matsalen med våra hungriga humör. Men maten var slut, jag ville gråta rakt ut men höll ihop och tog mig ett litet knäckebröd. Solen skiner på mig även sedan när jag är påväg till stationen för att åka hemmåt och möta upp pappa som står redo med cabben hemma i Höör. Vi åkte raka vägen till kommunhuset för att fixa ett nytt tågkort till klantarslet. 300 kronor eldades brutalt upp framför mina ögon samtidigt som drömmen om de läckra byxorna på Weekday svävade iväg bortom molnen. Håll i plånboken Josefin!!

//ph by Lovisa