Jag har färgat håret vrålblondt och solat ett par gånger på gymmet. Jag är redo för ett underbart 2011 och jag ska nu leva upp till mina nyårslöften mer än någonsin - (jag använder min fina vän Hannahs uttryck) att leva på lyckorus. Jag ska leva livet med mina fina älskade uppskattade vänner och familj och bara njuta, men samtidigt göra flippade och spontana grejor.

Jag har precis matat i mig en kvällsfika och taget en runda i duschen, jag behövde verkligen de två timmarna på gymmet. Nu sitter jag här och lyssnar på genialiska Katy Perry med California girls och försöker mig på en sångkarriär. Jag har inte varit i skolan idag pga att jag kunde bara inte. Vi slutar halv 12 på onsdagar, och jag är så utmattad. Att se min mormor på detta skicket håller mig uppe om nätterna och jag har inte hunnit klart en uppgift som skulle varit inne för ett tag sedan. Jag vill bara säga det, den personen som kom på ordet Deadline kan suga min osynliga. Att vi unga ska skynda över någonting som är ovesentligt, det handlar om att prioritera. Vi måste ställa oss frågan vad som är viktigast. Jag vet betydelsen av ordet deadline innebär, och det handlar inte om uppgifter. Att vi ska skynda oss och lägga sån energi på saker som läxor är inte nödvändigt, men jag vet saker vi måste skynda oss till. Saker vi måste hinna med, och jag syftar fortfarande inte på uppgifter och såkallade deadlines. Livet är en uppgift med betygskriterier, G VG MVG. Jag säger bara en sak, never rush through life. Never ever ever. Lärarna säger att vi ska prioritera, jag säger att vi ska leva

//photos from my US tour 2010 by me