God Damn I love beeing single... men visst saknar man någon att dra för gardinerna med, tända ett ljus mellan sig sittandes på mattan i sin egen resondoftande atmosfär. Jag vet var jag har honom, och han vet var han har mig. Han är längre och jag är kortare, och vi spelar Sunrise om, om och om igen. Sitter uppe en hel natt och väntar på något vackert, så vackert att man inte kan somna bort och riskera att missa det. En soluppgång i alla de nyanserna som på bilden ovan, att ens värld kan bli så liten när man sitter i ett litet rum och njuter av synen utanför fönstret, tillsammans. Men ändå så enorm, bakom soluppgångens färger döljer sig vår framtid.
Den är rosa, ljus och fluffig, precis som tonårskärlek

//ph n txt by me