Hej hopp här kommer fröken klyscha, hon älskar livet och de få dagarna innan dagen. Dagarna innan dagen. I'm turning 18 on Friday guys, efter ett (skojjar ni, det känns som tre!) års väntan så ska jag också ut och lufta legget och beställa största ölen placet kan hosta upp. Efter att jag fått smak för vad pardey until we die innebär i Mallis nu i sommras vet jag hur pardey det är att dansa greyhound loss med vännerna. Jag har massvis att berätta för er. Kan väl börja med skolan som stjäler den mesta tiden rullar på bra, en tid som jag i framtiden kommer att drömma mig tillbaka till. Tredje året på gymnasiet börjar knata in halvvägs och mössprovningar/inbetalningar till balen väcker liv i fjärilarna i magen. Whats Ap Calendar, motivationsappen, som jag och tre andra tjejer håller på att framställa tar form sakta men säkert. Imorgonkväll arrangeras ett Draknäste på skolan där alla UF-företag ska presentera sina idéer med hjälp av ett bord och en video. Runt kanterna på bordet ska vi fästa fullt med rosa ballonger och sen ska vi pimpa till det med mysiga lyktor, kakor och lite annat grejz. Om några veckor säger jag hasta la vista till allt vad minusgrader heter och flyger till landet där dom böjer bananerna, eller kanske inte, men Filippinerna kommer väl att kännas rätt okej att spendera lite tid i. Och som jag saknar brorsan. + att i Filippinerna är majoriteten kristna så julen kommer inte att vara frånvarandra, möjligen en aning annorlunda, but still! Åter till fjärilarna, han är tillbaka. Vi har hittat tillbaka. Mitt förnuft är tillbaka, honey i'm home ♥

Här och nu, är den bästa tiden i mitt liv. Och nu. Och precis just nu. För efter allt fint, alla resor, med alla människor, genom alla låtar, efter alla skratt är det precis här jag ligger nerkrupen. En måndagseftermiddag i november. Men även efter alla svåra gånger, kalla, overkliga, orättvisa, sorgliga, så är det ändå såhär långt jag har kommit. Toppen känns aldrig så underbar om man inte har varit och skrapat på botten. Nu ska jag försöka krypa ur min sängbubbla med tankar och Brett Dennen, jag ska ge gymmet en omgång. En stor puss till er mina fina gumpar! ♥

model Sara Hey (little sister)

photo/edit Josefin Hey

Nu närmar det sig! Inte minst vinterns mysiga tid före julen, min efterlängtade 18-årsdag, premiären av Breaking Dawn imorgon, resan till Filippinerna etc, men också morgondagens fotoredovisning i skolan. Så kära ni, nu måste jag redigera och krydda till bilderna från dagens plåtning som tog plats i de vilda skogarna bara två minuter från mitt lilla hus. Syrran, Nallis och jag - himla fin konbination! Längtar tills imorgon, åh. ♥

Käraste ni! Mitt förra inlägg var lite bus och godis. Jag drog ett bus eftersom jag ville se vilka som läser min blogg, sanningen är att bilden på mig och Robin togs till ett filmprojekt vi pysslat med i skolan. Uppgiften var att vi skulle efterlikna en filmscen eller skapa en egen film. Nog om det trots att jag har väldigt lätt att släppa loss drömmarna över Atlanten - Emporia! Idag körde jag och en polare till Hyllies stolthet för att checka läget och ta oss en mumsbit/skratta kapp. Det var knappast ont om folk och att det är ett mäktigt bygge kan vi knappast sticka under mattan med. MEN, Nova kommer alltid att stå varmt om hjärtat + att de har ett Ben&Jerry café. Hem kom jag, och i påsarna låg det linser och annan rekvisita inför en kommande Halloweenfest som lär att gå raka vägen till historien! Något annat som står mig varmt om hjärtat är en brasa och varmt oboy såhär på kvällsekvisten ♥

Direkt när vi blev klara med klipp och editing skickade vi trailern till de största filmbolagen mest för att det var en rolig grej, OCH GISSA VAD? Universal i USA hörde av sig tidigare idag för att få köpa in sig i filmen och visa den på biografer runt om i New York. Om några veckor ska vi åka över för att möta vår kontaktperson osv. Gick in i väggen, i taket och benen vek sig på samma gång. This can't be happening.

 

Melissa Horn, Lars Winnerbeck och jag ovan har blivit riktiga bundisar på sistone, antar att det är höstens kyla som får mig så sugen på att hitta värme i fina texter. Det jag tänkte skriva i detta inlägget var mest att idag har det gått 30 dagar sedan jag startade min Roaccutankur, vilket betyder att det är endast två månader kvar! De flesta människor jag stött på har reagerat över att jag vågade ge mig på kuren över huvudtaget med tanke på de starka biverkningarna - men det ända jag verkligen har märkt av är mina törra läppar som försvarets hudsalva tar hand om så fint. Bilden ovan har den fina iphonekvallen och kan ju inte ge ett rättvist resultat av hur det ser ut änså länge - men jag är så himla fashinerad över min fina hy. Åh! Det känns så skönt att inte behöva maskera hela ansiktet med smink varje dag utan jag kan istället låta den andas och läka i lugn och ro nu när det lugnat sig. På tal om smink - jag fick några frågor angående smink så jag tänkte pyssla ihop ett inlägg om det inom kort. Sweet dreams ♣

 

Åh, luften har verkligen gått ur mig. Jag har gråtit, känt hopp, lycka och bara fått sån lust att älska. Det började igår när jag hade samhällslektion på eftermiddagen, det var ganska grått och disigt men ändå, en rätt fin eftermiddag. Min lärare klickade igång två avsnitt av Jonas Gardells serie Torka Aldrig Tårar Utan Handskar som baserar sig på hans böcker. Historian som hände, kriget i freden, i Stockholm. Två timmar av smärta i hjärtat, det vred sakta och sedan ännu långsammare tillbaka - jag blev så betagen att hela min eftermiddag gick åt för att tänka. Så ikväll tittade jag på sista delen som avslutar alling så vackert, kom ihåg att vackert kan vara både fint och hemskt. Och även båda två på samma gång. Kanske är det så att detta är sättet att få inspiration, en konstig form, men alla tankar får mig att bara vilja leva lycklig, obegränsat. Efter att ha följt huvudpersonerna genom barndom, förälskelse, dödsångest, liv och lust - så vill jag bara värna om det fina liv jag själv besitter. Sen åter igen dethär med hopp, hopp för mänskligheten och hopp för att vi är påväg mot en ljus framtid som vi redan  indirekt korsat mållinjen för. Homosexualitet som förr ansågs som smutsigt, sjukligt, farligt och framför allt fel - är i själva verket kärlek.

Inte ''bara'' kärlek, för kärlek är det allra, allra vackraste som två människor kan ha. 

 

Tjo brie med digestive och vindruvor till kära ni, hoppas att måndagskvällen bjuder på några ordentliga timmars mys. Indeed need, jag är en person som behöver mina timmars gos. Efter en fedefin sovmorgon, ett par snabba timmar i skolan, ett skönt pass på Body Pumpen med gumpen (Mia) och muffinsbakning (bananmuffins med toblerone) har jag trillat ner i koma. Nej men jag har väl snarare intagit en speciell ställning för att få ut så mycket mys som möjligt, effektivisera, liksom. Djupt begravd under täcket med några tända ljus i fönstret, musik givetvis och en skål Satsumas. I dessa dagar hissar jag flaggan för denna clementinliknande frukten... konsistensen är som att äta juice, helt underbar liten oktobersak. Love.

Ligger vaken mitt i natten och längtar med hela kroppen, och knoppen drömmer. Drömmer mig tillbaka till Mallis stekheta gator och vilda-jävla-nätter under stjärnfall. Jag lever fortfarande med den resan i blodet + att tänk så mycket fint som denna skutan har föröver. Sanningen är att jag ligger vaken med Lovis kloss intill och är så gälet rädd i mitt eget hem. Mor och far ränner i Malmö ikväll, lillasyrran har hittat hem till en polare och min storebror är i Filippinerna - så kvar blir jag och partydjuret Lovis.

Vi kliar varandras magar och berättar hemlisar. Sweet dreams 

SO LADIES, LISTEN UP! För att vi ska kunna maxa vår inspirationsapp så mycket som möjligt hade jag varit överlycklig om ni skulle kunna svara på fyra små frågor här. Och självklart vill jag att ni ska få möjligheten att påverka appens innehåll, för ni är bra ni. Stor gosig torsdagskram till er!