♥ _________________________________________ SJÄLVKÄNSLA VS SJÄLVFÖRTROENDE _________________________________________ ♥

 

Det känns som att 17 är den åldern som någon plötsligt vänder blad utan förvarning. Det bara smäller till, förvandlingen som sker när man helt plötsligt inte är barn längre. Det är ord som CV och ansvar som ekar ända in i självkänslan och lägger sig tungt i magsäcken. Och stannar. Vi ska uppträda vänligt, moget, unikt, lättsamt och vi ska vara så fantastiskt nöjda med oss själva. Och ojojoj btw, vad roligt vi ska ha det hela tiden, glada och bekymmerslösa ska vi vara. Good things are wild and free heter det. För då utstrålar vi god självkänsla. Men vafan, hur lätt är det egentligen? Och egentligen egentligen, vad är skillnaden på självkänsla och självförtroende?

 

 

Det funderade jag mycket på för ett år sedan när stötte på begreppet självkänsla för första gången, och nyfiken som jag är fick jag såklart reda på det. Och nu har jag börjat förstå det. Om jag har bra självkänsla betyder det att jag är trygg i migsjälv, i saker jag gör, att jag känner migsjälv väl. Om jag däremot har bra självförtroende är det själva förtroendet, realley. T.ex. om jag har spelat fotboll sedan jag föddes ur min mammas vagina och känner mig självsäker på planen eftersom det är en grej jag är bra på. Visst kan det låta ganska luddigt men egentligen är det inte svårare att en person med bra självkänsla känner sig trygg på planen även fast att personen inte låg i moderkakan tillsammans med en fotboll. Att denne vågar prova, satsa, göra bort sig.

 

♥ _________________________________________OKEJ. NOW WAT? _________________________________________ ♥

 

Det som kan orsaka att vår generation är mer deprimerade och mer besvikna är vår osynliga mållinje. Den som är mest framgångsrik, har sett de vackraste platserna, pluggat på de mest svåråtkomliga universiteten vinner. Vi påverkar varandra. Våra drömmar har dubblerats med 100 om vi jämför med t.ex. min mormors visioner vid 17 basts ålder då hon strävade efter att få ett jobb och två fina barn. Idag är det ingen vetenskap att ta oss runt jordklotet eftersom möjligheterna och utbudet är enormt utvecklade. Pulsen har ökat. När man är 17 är man ändå ganska nykläckt, men det kommer en tid när det är dags att levla. Och leva.

 

 

I vissa situationer kan det kännas ganska vingligt och lite naket, rätt jävla osäkert. Då har jag kommit på en teknik som är smått underbar eftersom jag älskar skådespeleri. Tänk på en film och sedan på en skådespelare i filmen som du gillar personligen. (Haha nu ska jag inte få er att göra saker falskt eller säga saker som ni annars inte hade sagt/gjort, spåklart) Det är okej att spela, för det är ingen som vet om det. Och förresten, skit i vad folk tycker. Men nu är det fokus på dig och din känsla - för tänker du på denna rollen och coola karaktären kommer de jobbiga tankarna att slås ut av dina nya fräsha tag. Ganska sanbbt kommer du att hitta digsjälv och inse att det finns ingenting du behöver bevisa för någon. Det gäller mest att bli av med hjärnspökena på ett så smygande sätt som möjligt. PROVA! If you dare, det är en liten utmaning från mig till er :D Själv är jag Angelina Jolie i mellanåt. Haha.