''det är okej att känna''


//vid fr youtube

"Det är okej att känna" är en kampanj skapad av organisationen Ung Cancer. Kampanjen består av en serie om fem kortfilmer med syfte att lyfta fram diskussionen kring de tabubelagda ämnena cancer och sorg. Citatet "Det är okej att känna" kommer från en onkologsköterska som förstod vikten av att ta tag i sina känslor direkt när man känner dom och inte trycka undan dom på grund av att det i samhället inte är socialt accepterat. (textkälla)

Touché. Tack ungcancer.se för en otroligt vacker kampanj och framför allt för en video som verkligen behövdes. Det är fest, killen är påväg att plocka upp en cigg från packet och räcker vänligt fram det mot dig i fråga om att du vill ha en. EN bara. Aldrig mer. Det är ju hur trevligt och romantiskt som helst att dela rök och snacka kallt i månskenet med världens hetaste och mest intressanta kille. Det är så otroligt lätt att vika sig gång efter gång, en bara. En till, bara. Det som började som en vänlig, kanske lite flirtig gest som avslutades med en fimp visade sig vara början på en otrevlig resa. Och för alla personer som älskar dig och kommer att älska dig. Ibland när jag själv varit lite halvtoppad på en ösig fest med vännerna har jag tänk för mig själv ''Ja men det är väl klart jag ska ha en, någon gång måste ju vara den första!'' och ''man lever en gång, kasta hit hela malboro paketet så ska du få se hur man röker ål!''. Men jag har en skyddsängel på min axel som alltid räddar mig i sånna situationer. Min mormor. Dog i cancer för cirka 5 månader sedan, och hennes leende är så himla tydligt när jag tänker på henne. Jag skulle aldrig över min döda kropp riskera att låta henne dö igen, jag vet att hon lever vidare i mitt hjärta. Min bror (18) fick cancer i vintras. 18 år gammal. Videon som ungcancer har skapat handlar mycket om att det är okej att visa och känna sina känslor när de väl dyker upp så kontrast. Ni kanske tycker att det låter konstigt av mig att skriva ''känna sina känslor'', men ibland är det mycket svårare än man tror. När jag fick beskedet att den personen jag älskar högst på jorden fått diagnosen cancer ville jag skrika rakt ut. Jag ville nypa migsjälv blodig med hopp om att jag var djupt inne i en mardröm och jag ville gråta tills att där inte fanns fler tårar kvar. Men det gjorde jag självklart inte, jag höll mig kontrollerad och sansad inför Alle eftersom jag inte ville att han skulle se mig ledsen. För då skulle han blivit ledsen. Vi skulle gråtit tillsammans. Men istället så försökte vi undermedvetet lådsas som att allt var som vanligt och att vi hade skyldighet att ''go back to normal''. Det är samhällets fel. De nämnde någonting i videon som var så himla rätt jag citerar ''800 människor som har rätten att känna precis - vad dom vill''. (800 människor i åldern 16-30 drabbas nämligen av cancer varje år). Men jag och min bror är så himla nära varandra och det var någonting som talade för oss båda att det kommer bli bra och att vi inte behöver oroa oss. Det var en slump att flaskan pekade på just honom av alla människor i världen, men det är okej att känna. Vi kan inte bota cancer genom att knäppa med fingrarna, men jag tror genom att vi känner själva ordentligen hur vi verkligen känner, vi kan känna alla tillsammans - så tror jag att vi är en bit på vägen. Genom att skratta tillsammans och bara njuta av att vi lever så har vi tagit ett stort steg i rätt riktning. Denna videon är verkligen en touché till samhället där ute, schack matt, vad har du till ditt försvar?

Sprid denna videon på internet, genom twitter, fb, blogs etc så att andra killar, mammor, systrar, brödrar, kusiner och mostrar får ta del av denna livsviktiga kampanjen. Tack för mig, ha uuurmysig lördag allihop! ♥


//txt n ph by/of me älskade syskon

Kommentarer
Postat av: rebecca

<3<3<3<3<3 så fint!

2011-09-04 @ 12:19:48
Postat av: Britt

hej tjejen, du beskriver det så otroligt fint.

och det känns precis som du skriver. wow! <3

2011-09-04 @ 17:06:43
URL: http://brittalicious.blogspot.com
Postat av: maddäh

jättefint skrivit hjärtat!

love you <3

2011-09-04 @ 18:29:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0