Jag tror att paradise är stället vi är på nu. Något jag brukar göra för att lugna ner mig är att bädda sängen, slänga mig på sängen och sedan bara ligga i sängen och pyssla med bilder i Photoshop. (I vanliga fall redigerar jag inte mina bilder speciellt mycket mer än kontraster och lite annat smått). Eftersom jag har accepterat min dåliga hy är jag på något sätt stolt över den, för hur mycket man än redigerar och retucherar så finns det ingen som kan ändra leendet som gömmer sig bakom originalbilden. Man kan vrida och vända en bild med magiska fingrar, vilket är lite av det som har förstört oss. Det är inte många människor på varken weheartit eller tumblr som har problem med acne, men vi redigerar också för att skapa något ''fint''. Det är nästan som konst att kunna förvandla en bild. MEN, det är inte det första vi tänker. För när vi sitter timmar långa och ''samlar inspiration'' präglas vi undermedvetet av pure perfection. OCH DÅ ÄR DET VÄL INTE KONSTIGT ATT VI KÄNNER OSS OTILLRÄCKLIGA IBLAND? Men du, kom ihåg att det inte finns någon redigering i världen som kan ändra på ett riktigt leende ♥ lördagar är för övrigt himlans fina