Den heta sommaren 1910 skulle komma att bli mer äventyrsfull än någonting annat Josephine någonsin kunnat föreställa sig. Hon var ung, fager och genom hennes ådror rann livets lust. Hemma i London levde hon ett liv i lyx bakom putsade murar och bakom låsta portar samtidigt som det fanns en hel oupptäckt värld utanför fönstret som väntade otåligt på henne. När hon först kom till landet Gambia i Västafrika som volontär för att lära unga män engelska var det som att stiga in i en helt annan dimension, den värld på andra sidan klotet som hon läst om ända sedan hon kunde staka sig fram i sagoböckerna. Landet är Afrikas till ytan minsta land,
men för Josephine betyder det mer än vad rikedomar kan åstadkomma.

//källa

Josephine visste inte att himmeln kunde se så magisk ut förens hon fick se det med egna ögon. Hon låg bredvid en brasa som snart somnade in, likaså gjorde de trettiotal pojkar från en annan klass på skolan som låg i hennes famn och runtomkring henne. Det hade varit en lugn kväll av skratt och skoj med barnen och de fick inte nog av hennes berättelser som aldrig kom till ett slut. Favoriten som kunde vara i flera timmar var Lady & Luffsen, den omöjliga kärleken. En efter en somnade pojkarna lugnt i stillhet tätt intill varandra, ihop krupna, trygga, föräldralösa. Hon lutade huvudet bakåt och avlastade det tungt på en sten samtidigt som hennes blick möttes av ett stjärnklart himlavalv som täckte hela hennes synvinkel. Under exakt två sekunder fick hon se en stjärna dansa över natthimmelen, hon kände sig som ett barn på julafton och skyndade sig genast att önska sig någonting som hon hört att man var tvungen att göra om man någonsin såg ett stjärnfall. Hon blundade hårt, krossade fingrarna och drömde sig bort om en egen Luffsen


//källa

Varje dag var densamma i skolan, hon satt vid sin kateder framför klassen i den kalla, söndriga byggnaden – beundrad av de femtio unga männen framför henne som alla ville gifta sig med henne. Alla elever och lärare älskade Josephine eftersom hon var jordnära, glad och vacker som en ängel. En kväll satt hon kvar i sin ensamhet för att rätta dagens prov, det började skymma och hon fick tända ett ljus att kunna se uppsatserna som låg framför henne. Hon var djupt nedsjunken i den sista texten då han kom in i lokalen genom den söndriga dörren som hängde på glänt. De utbytande några leenden under de två timmar som det tog honom att laga taket som ständigt läckte tårar så fort det började regna och trots att hon var klar för länge sen kunde hon inte slita blicken från hans muskulösa kropp som arbetade noga och flitigt samtidigt som han sjöng på ett okänt och mystiskt språk. Hon njöt av hans sällskap trots att de inte växlade några ord och hans röst var så vacker att hennes hår på armarna reste sig. ''Can you fix everything?'' frågade hon honom. ''I can fix everything'' svarade han hennes efter att han tänkt efter länge på frågan som hon ställde till honom. Sam bodde med sin familj i utkanten av byn, hans föräldrar ägnade sig alltid åt sina djur och åt familjens överlevnad, därför har det aldrig varit tal om utbildningar utan deras barn hade ett slags öde att gå i samma fotsteg som de hade gjort efter sina förfäder i flera generationer.


//källa

De spenderade timmar tillsammans i det mörka klassrummet med endast ett stearinljus som ljuskälla. Jesus Christ vad Josephine inspirerades av Sam och allting med honom gjorde henne varm inombords. Timmarna av skratt och berättelser gick och kvällen blev till gryning, även om han inte kunde förstå vad hon sa och tvärtom så funkade kroppsspråket, kroppskontakten och andetagen precis lika bra.


//källa

Innan de skilts åt fick hon en stor klump i magen. Världen var så stor, stjärnorna var så vackra och vad som än krävs måste hon få träffa honom igen. Hennes tankar gick i högvarv och hennes puls steg av tanken på hennes genialiska idéer om att få se, och om inte röra honom en gång till. Sedan en gång till. Osv. Hon tänkte tillbaka på de få meningarna han hade sagt under kvällen och tanken slog henne av att om han kan fixa allting kan han även laga dörren som hänger så förskräckligt på sned, bordsbenet som behöver repareras och fönsterrutan som är sprucken.


//källa

Efter att Sam gjort allting som Josephine bett honom om satt hon ändå vid katetern med tårfyllda ögon och hade slut på idéer. Klar som han var samlar han ihop sina verktyg för att sedan gå ut och fästa dem på pakethållaren till sin rangliga militärcykel, himmeln öppnade sig men regnet stoppade inte honom. Hon springer efter honom samtidigt som hon ropar hans namn. hon ville slänga sina armar runt honom men hejdade sig själv och stod istället mittemot med tårar rullande nerför kinderna och vackrare än någonsin förr. Genomvåta av det tunga regnet stod de och tittade på varandra. Hon var vit som snö jämfört med hans chokladbruna ton. ''What's wrong?'' sa han frågande och greppar hennes blöta ansikte. ''Sam, my heart is breaking'' sa hon efter att hon granskat hans ansikte noga. Han log, tog hennes händer och kysste hennes panna – ''I can fix that''

//text by me
inspo fr holes