I fredags hade jag en av de längsta dagarna i mitt liv. En av de bästa dagarna i mitt liv. En av de känslosammaste dagarna i mitt liv. Jag lever, jag känner verkligen det nu. Jag startade fredagen den 13onde (i fredags alltså) med att köra min brors nypolerade bmw in i huset här hemma. Jag satt i bilen ensam och väntade på att han skulle komma så att vi kunde köra, jag fick för mig att jag skulle starta bilen och sätta på lite musik för att hjälpa morgonen på traven lite. Det är en manuell sak, jag sitter på passagerar sidan. Mamma undrade vilken växel bilen låg i, jag frågade vad en växel var. Jag vred om nyckeln och höll tillbaka ett långt tag eftersom jag blev så chockad, ett tag förberedde jag mig faktiskt vilken ställning jag skulle sitta i när jag väl dör. Jag hade benen i kors, händerna rakt upp och mina ögon var stora som tallrikar. Det var ju rätt misslyckat, så vill jag inte att Alle ska komma ihåg mig haha. Han släppte rakhyveln när han hörde att jag råkat köra in i hans rum - men han var inte mycket bättre själv (samma kväll kvaddade han hela grillen på mamma och pappas fina mercedes benz när han körde in i ett rådjur. Friday the 13th..... men ändå var det den bästa dagen i mitt liv (.....jag fortsätter i nästa inlägg!)