waving goodbye with an absent-minded smile


Människor är galet duktiga på att stressa. Never rush through life. Vi säger att vi ska ''börja ett nytt kapitel'' i våra liv, ta tag i saker och bli ''en bättre människa'' som jag själv har försökt att övertala mig till. Med enormt mycket vilja tror jag att det går, men det hänger mycket på om tiden är inne. För ett tag sedan skrev jag i bloggen att det var dags att vända blad och gå vidare med mitt liv, men det visade sig att det kapitlet inte hade satt sin punkt. Det får ödet bestämma, jag står så fast vid att ödet finns där hela tiden och leder oss på rätt spår. I lördags skrev jag en ny rubrik i mitt liv (samma dag som vi fått reda på att lilla mormor somnat in.) Nu var det tydligen dags att börja med stor bokstav igen - undermedvetet fräschade jag upp bloggen i designen, bäddade rent i sängen, städade garderoben och jag har färgat mitt hår sommarblont samt tagit några rundor i solariet (ja, jag erkänner att jag fuskat!) Energin kom i samma veva med allt detta och jag är 100 på att mormors själ fördes vidare till mig och gav mig därmed kraft. Hon är en ängel inom mig som pushar mig genom alla dagar, nyper till mig en svårväckt morgon och smeker min kind ömt när jag lyckats komma upp. Du är en jäkel ska du veta, och jag ska lära mig detdär himmelska brödet du alltid lagade. Jag ska nog allt lista ut din lilla hemlighet.....
I'll make u proud grandma

//bilden visar en vacker liten Josefin nere i Thailand för ett fåtal år sedan

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0